Packat och Klart
I Torsdags åkte jag och Z till byn och hämtade mina saker som vi ska ha med till Sthlm.
Det blev mörkt så fort så vi hann inte packa så mkt då förutom alla mina kläder som jag också gick igenom.
Sen så gick vi och lade oss för i Västansjö finns det inte så mkt att göra heller.
5.20 på Fredagmorgon klev jag upp och började gå igenom mina flyttlådor. Det var rätt mycket saker att gå igenom men vid 16.00 så började vi rulla mot Selet igen. Jag och pappa hade sagt att vi skulle ses i Lycksele också eftersom jag inte har ekonomi till att åka upp och hälsa på han för det kommer att kosta så mkt för jag och Z att flytta ner och då sa han att vi skulle ses i Lycksele på fredagen så vi kunde säga hejdå innan jag flyttar. Han lovade att han skulle ringa på Fredagen och jag gick och väntade och vaktade telefonen så jag inte skulle missa när han ringde. Men han ringde aldrig så jag ringde upp han efter vi tagit oss ut från Västansjö vägen så jag skulle ha mottagning när jag pratade med han.
Fy så ledsen jag blev på han att han bara ljuger hela tiden. Men jag lär mej ju inte heller, ni vet när man verkligen hoppas på något men innerst inne så vet ni att de inte kommer att hända men ni trycker bort den tanken att det aldrig kommer att ske och verkligen längtar och försöker komma på dumma bortförklaringar till varför nån inte ringt/dykt upp. Så är det. Han fortsätter att såra mej hela tiden och lovar att aldrig mer göra det men ändå så fortsätter han att lova saker och han håller aldrig det han lovat..
Ne fy också, känns som jag har en tung sten i hjärtat som gör det svårt att andas.
Sen sa han att han ska se om han kan komma och träffa mej på måndag för jag och Z åker ju på onsdag. Men jag ids inte hoppas på något. För då lär det bli som vanligt, jag står där med tårar i ögonen igen.
Det blev mörkt så fort så vi hann inte packa så mkt då förutom alla mina kläder som jag också gick igenom.
Sen så gick vi och lade oss för i Västansjö finns det inte så mkt att göra heller.
5.20 på Fredagmorgon klev jag upp och började gå igenom mina flyttlådor. Det var rätt mycket saker att gå igenom men vid 16.00 så började vi rulla mot Selet igen. Jag och pappa hade sagt att vi skulle ses i Lycksele också eftersom jag inte har ekonomi till att åka upp och hälsa på han för det kommer att kosta så mkt för jag och Z att flytta ner och då sa han att vi skulle ses i Lycksele på fredagen så vi kunde säga hejdå innan jag flyttar. Han lovade att han skulle ringa på Fredagen och jag gick och väntade och vaktade telefonen så jag inte skulle missa när han ringde. Men han ringde aldrig så jag ringde upp han efter vi tagit oss ut från Västansjö vägen så jag skulle ha mottagning när jag pratade med han.
Fy så ledsen jag blev på han att han bara ljuger hela tiden. Men jag lär mej ju inte heller, ni vet när man verkligen hoppas på något men innerst inne så vet ni att de inte kommer att hända men ni trycker bort den tanken att det aldrig kommer att ske och verkligen längtar och försöker komma på dumma bortförklaringar till varför nån inte ringt/dykt upp. Så är det. Han fortsätter att såra mej hela tiden och lovar att aldrig mer göra det men ändå så fortsätter han att lova saker och han håller aldrig det han lovat..
Ne fy också, känns som jag har en tung sten i hjärtat som gör det svårt att andas.
Sen sa han att han ska se om han kan komma och träffa mej på måndag för jag och Z åker ju på onsdag. Men jag ids inte hoppas på något. För då lär det bli som vanligt, jag står där med tårar i ögonen igen.
Kommentarer
Postat av: Bror
Det är lika bra att vänja sig när det gäller vår far.
Det finns saker som är signifikant för honom. Och det han hela tiden gör med så kallade löften är en av dessa.
Trackback
